Att leva i celibat.
Om man bortser från Annika så har jag nu levt i celibat i 150 dagar. Det är länge. Fast det känns inte så himla länge. När man har ett mål med saker och ting så blir de inte lika jobbiga. Inte för att det är direkt svårt att hålla sig borta från andra människor.
Jag har mina vänner, jag har min praktik och jag har min familj. Så livet rullar på ändå. Jag är så otroligt glad över att äntligen hittat mig själv. Och insett hur jag vill vara som människa, eller rättare sagt vem jag faktiskt är.
Trodde att jag tappat bort henne på vägen. Men nu är jag hel igen och kan inte se några hinder med livet.
Jag har mina vänner, jag har min praktik och jag har min familj. Så livet rullar på ändå. Jag är så otroligt glad över att äntligen hittat mig själv. Och insett hur jag vill vara som människa, eller rättare sagt vem jag faktiskt är.
Trodde att jag tappat bort henne på vägen. Men nu är jag hel igen och kan inte se några hinder med livet.
Kommentarer
Trackback
