Frida

Ibland undrar jag verkligen, hur hade livet sett ut i fall jag aldrig hade träffat henne? Och om hon aldrig hade träffat mig. Hade våra liv varit bättre eller sämre. Jag visade henne ändå kärleken. Som fick henne att våga se den i andra också. Ingen av oss hade nog varit tillsammans med tjejer om vi inte träffats. Vi hade nog haft varsin kille och kanske inte alls gillat livet så mycket. Jag hade säkert fastnat i Vingåker eller Katrineholm. Vilket inte hade haft så bra effekter på mitt måande skulle jag tro. Att jag ändå är så pass stark som jag är idag har ju allt med Sundsvall att göra, inget alls med henne att göra, bara med Sundsvall och människorna jag lärt känna här. Trodde aldrig att jag skulle komma såhär långt. Jag har faktiskt ett liv jag trivs med. Det är sjukt. Oavsett om vi någonsin kommer vara vänner, hon och jag, så kommer jag alltid att klara mig. Jag har lärt mig att leva utan henne. Att utvecklas ensam och finna min plats i livet. Visst finns det tuffa dagar då sängen känns mer lockande än jobbet. Men jag tar mig igenom alla såna dagar, för när jag går och lägger mig på kvällarna så finns alltid tanken där om att få vakna och starta en ny och spännande dag. Mitt synsätt är väldigt annorlunda. Vilket nog gör att hon inte skulle passa så bra i mitt liv.

I see the city light die
But I never close my eyes
I'm no longer afraid
Afraid to see the real me
I see the city light die
And I watch the perfect stars instead

/ Frida 080929