Förvirrad.

Jag vet verkligen inte vad jag håller på med längre. Tror att hjärnan spelar mig ett spratt. Varför måste det alltid bli dåligt när saker och ting är som bäst för? Jag trodde verkligen att det skulle lösa sig den här gången. Allt kändes så fantastiskt. Men jag gör alltid bort mig. Måste ha nått medfött fel..
Det värsta är att den här gången tror jag inte att det löser sig. Jag har nog förstört saker och ting en gång för mycket för att det ska gå att reparera skadan. Floden får nog brista. Och kvar står jag och spolas bort. Men det kanske inte är så hemskt. Att bara följa vågen och se vart den leder mig. Må det bära eller brista, som man brukar säga.
Ödet har nog runnit ur mina händer. Finns ingen tråd jag kan fånga upp. Inte en smula hopp. Jag får stå och vänta med spänning och rädsla på min dom.

Känslan kommer alltid finnas där.

Why'd you have to be so cute
It's impossible to ignore you
Must you make me laugh so much
It's bad enough we get along so well
Say goodnight and go



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0