Frida

Jag blir väldigt less! Här försöker jag att visa att jag faktiskt bryr mig. För så många gånger som hon hjälp mig så anser jag henne som min vän. Även om vi aldrig skulle kunna bli bästa vänner eller så och träffas massor så ställer jag självklart upp. När någon blivit min vän så sviker jag inte. Jag är inte sån. Visst, som ni läst i tidigare inlägg så blev jag först arg, för jag tyckte det var egoistiskt det hon gjort. Men samtidigt så förstår jag ju att det inte kan ha varit ett lätt val. Och hon vill säkert att det ska bli bättre nu. Det känns ganska dumt att jag öppnat mig så himla mycket för henne. Och när jag nu frågar rätt ut om det ligger till så som jag tror, då får jag en lögn rakt i ansiktet. Jag vet vad som har hänt. Hon behöver inte ljuga. Det ser ju bara väldigt dumt ut. Men det är väl upp till henne att ljuga om hon känner att det är det bästa. Trodde inte att någon kunde bli irriterad över att man bryr sig om den.
Och sen att en person som är hur ärlig som helst får skulden att ha berättat för mig gör mig väldigt förbannad! Tror du verkligen att HON skulle berätta det för mig? Hon skulle aldrig svika ett förtroende. Till och med jag som inte känner henne så väl vet att jag kan lita på henne. Säger jag något så antar jag bara att det stannar hos henne.
Så snälla skärp dig, sluta bete dig som en subba, okej att du mår jättedåligt över din situation. Men du kan inte anklaga oskyldiga personer!
Och snälla inse att jag faktiskt förändrats. Jag frågar för att jag verkligen bryr mig. Inga dolda avsikter.