Arbetslösheten.

Jag blir galen. Varför ska det vara så förbannat svårt för en relativt stor stad som Sundsvall att hitta på saker
för de arbetslösa att göra? Jag hitta någon artikel om nån nystartad förening vid namn "Jobbkraften". Det ska
tydligen vara en stödgrupp för arbetslösa i Sundsvall. MEN det finns inga uppgifter om hur man kommer i kontakt med dem eller så. Det är väldigt märkligt. Det är som att de finns, men ändå inte existerar på riktigt.
Jag och Inger pratade om det i torsdags. Att det borde finnas aktiviteter för de arbetslösa. Det behöver inte ens vara något speciellt egentligen. Bara att man ses ett gäng människor. Pratar framtid. Delar sina tankar och funderingar. Knyter kontakter med varandra. För att hitta jobb så behöver man massor med kontakter.
Jag kanske till exempel känner folk inom ett visst yrkesområde, men som jag inte är intresserad av att jobb inom. Då kanske det finns någon annan som kan ha nytta av mina kontakter. Jag skulle bli jätteglad om någon hade bra kontakter på någon av djur- eller inredningsbutikerna i Sundsvall. Människor kan ge varandra så mycket. Så varför inte bara vara en enad kraft? Ta och ge, det är vad livet handlar om. Såväl inom relationer som i yrkeslivet.
Om jag visste hur och hade folk bakom mig så skulle jag mer än gärna starta någon slags förening för arbetslösa.
Men vet inte riktigt hur det skulle gå till. Fast det går säkert att ta reda på. Det kan bli mitt projekt för 2008.
Bota arbetslöshetsdepressionen.

image5
(Bild från en dramaserie på SVT).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0