Frida

Jag måst verkligen peppa mig själv till att inte sluta hoppas. Jag försöker att filtrera bort hennes ord. Försöker att bara lyssna på min bra sida. För jag vet själv att jag förändrats. Och om jag vet det själv så kommer hon att se det en dag också. Och om hon inte skulle se det, då måste jag se att jag en dag kommer göra någon väldigt lycklig, vill ju at det ska bli hon. Men blir det inte det så har jag i alla fall lärt mig något. Jag vet att jag är bra! Eller jag vet att jag KAN vara bra. Och kommer att vara det hädanefter.

5 stycken bra saker med mig själv just nu:
- Jag uppskattar de små sakerna i livet mycket bättre.
- Jag har kontroll över mig själv och gör inget dumt även om jag skulle må väldigt dåligt.
- Säger jag att jag ska göra något eller träffa någon så gör jag det.
- Jag har slutat med 3 dåliga saker.
- Jag har lättare att se andras behov före mina än vad jag hade förut.

Jag har säkert gjort så mycket dumma saker i mina dagar för att jag har låg självkänsla. Jag trodde att jag inte var bättre än så. För att var otrogen är inte bara ett slag mot sin partner, det är ett väldigt hårt slag mot sig själv.
Man trycker ner sig själv så långt som det bara går, ibland kanske man till och med tänker att man bra är en kropp, en kropp som är där för andras njutning. Då har man inte mycket värde i sina egna ögon.
Men jag är inte så vilsen längre! Jag vet att jag är älskad, jag vet att Annika älskar mig. Och det är det viktigaste av allt. Att Annika älskar mig och att jag älskar mig själv.
Jag älskar mig själv så pass mycket att jag vet till 100% att jag aldrig mer kommer göra något sånt mot mig själv igen, och i och med det, så kommer jag ju inte heller göra det mot någon annan heller.
Ibland får man bara en uppenbarelse, när det gått för långt, då vet man att det är nog, man öppnar liksom ögonen för sig själv igen, ögon som under lång tid varit stängda.
Det började ju redan när jag var tillsammans med Linn. Stängde nog mina ögon första gången då. Vandrade runt i konstant mörker utan att våga öppna dem igen och se på mig själv.
Jag måste titta på mig själv noga hädanefter. Ta en ordentlig titt i spegeln och se den verkliga personen, hon bakom masken. Hon som har så himla mycket kärlek att ge.
Hon som inte trampar på sig själv eller låter någon trampa på henne.
Jag vill inte bara göra allt för Annikas skull, nej detta är något långvarit, något jag gör för Mig, för att jag förtjänar att må bra. Jag förtjänar attt vara jag, och vara den bästa delen av mig själv. Hon som alla tycker så himla mycket om.
Ingen mer skugga för mig, inget skal, inga stängda ögon. Kasta sig ut i verkligheten och bara se den underbara världen. Finns så himla mycket jag gått miste om bara för jag gjort som jag gjort. Men jag är bara 21 år! Livet har knappt börjat.
Varje dag är en ny dag och en ny chans.
Jag ger mig själv en ny chans, hoppas att Annika också ska lyckas med det. För jag vill fara genom livet med henne. Vill kasta mig ut i det okända.
Min kärlek kan ingen hejda.

Jag älskar dig!