Frida

Om 7 dagar förändras livet. Det kommer ta en drastisk vändning. Min trygghet kommer försvinna. Jag kommer kasta mig ut igen. Ut i det okända. Men jag är inte rädd. Jag är förväntansfull. Tror verkligen att det kommer gå bra. Det känns lite som att jag blir ett litet barn igen, ett barn som precis ska lära sig gå. För vissa går det fort, men för andra tar det lite längre tid. Men jag tänker omge mig med glada människor och positiv energi.
Jag har ingen som helst aning om vad hösten kommer bjuda på. Vad kommer jag vara för slags människa? Kommer jag må bra? Kommer hon stå vid min sida? Tiden utvisar svaren.
Jag tänker inte grubbla för mycket. Först och främst ska jag se till att den kommande veckan blir lyckad. Imorgon ska jag jobba sista dagen i Bosvedjan, sen på tisdag är det första dagen för mig på Återkommande mode. Ser fram emot det, men är samtidigt nervös. Jag har blivit så van vid mina arbetsuppgifter, har gjort samma sak i nästan 3 månader. Men förändringar är allitd bra, right? Fast från och med nu kommer jag jobba tis-lör varje vecka. Så inget festande för mig på fredagar. Men alla lördagar är inbokade för paaarty!

Jag har funderat lite. Ska försöka börja skriva igen. Kanske skrev något om det i förra inlägget.. Men tänkte ta upp skrivandet på socker. Dagboken, dikter, noveller. Känns som att det är en plats jag kan försvinna in i lite grann. Men det är inget dåligt i det. Det är trygghet. Så om allt annat går åt helvete så har jag i alla fall det.