Natt.
Tänkte skriva ett inlägg såhär på kvälls/natt-kvisten. Är otroligt trött, men känner ingen som helst lust för att sova.
Har legat och läst massa meddelandehistorik på msn. Är lite kul att läsa vad man skrivit förut liksom. Men faktiskt så borde jag ta och sova nu. Har lyssnat på lugnafavoriter hela kvällen, vilken inte direkt hjälper att hålla sig vaken till.
Kom på en sak. Skulle skrivit ett inlägg om medmänsklighet igår. Skriver en kort notis om det nu i stället. Ibland förundras jag av människor. Det var en älde dam som väntade på bussen igår. Hon var lite förvirrad eftersom hon berättade att hon mycket sällan åkte buss. Efter ett litet tag kom en annan kvinna. Svårt att sätta en ålder på henne, men definitivt 40+. Hon började prata med damen och frågade vart hon skulle. Tvärs emot busshållsplatsen stod en annan buss. Kvinnan sa att den bussen kanske kunde ta henne till Timrå (för det var dit damen skulle). Så kvinnan gick bort dit och frågade. Och mycket riktigt skulle han köra förbi Timrå. Så kvinnan vinkade på damen som med staplande steg gick mot bussen. Kvinnan gick då fram och gick armkrok med henne. Hon hjälpte damen att komma upp på bussen och de kramades som att de känt varandra flera år. Jag fick nästan tårar i ögonen. Att bara vara så medmänsklig. Att strunta i sitt ego ett tag för att hjälpa någon annan, det är sällan man ser det. Visst, det var inte världens mest ansträngade sak kvinnan gjorde, men man såg verkligen att damen blev uppriktigt glad. Jag blev också glad. Sånt där värmer.
Och det blev vist inte bara en liten notis. Men nu hör ni vilken mjukis jag är.
Har legat och läst massa meddelandehistorik på msn. Är lite kul att läsa vad man skrivit förut liksom. Men faktiskt så borde jag ta och sova nu. Har lyssnat på lugnafavoriter hela kvällen, vilken inte direkt hjälper att hålla sig vaken till.
Kom på en sak. Skulle skrivit ett inlägg om medmänsklighet igår. Skriver en kort notis om det nu i stället. Ibland förundras jag av människor. Det var en älde dam som väntade på bussen igår. Hon var lite förvirrad eftersom hon berättade att hon mycket sällan åkte buss. Efter ett litet tag kom en annan kvinna. Svårt att sätta en ålder på henne, men definitivt 40+. Hon började prata med damen och frågade vart hon skulle. Tvärs emot busshållsplatsen stod en annan buss. Kvinnan sa att den bussen kanske kunde ta henne till Timrå (för det var dit damen skulle). Så kvinnan gick bort dit och frågade. Och mycket riktigt skulle han köra förbi Timrå. Så kvinnan vinkade på damen som med staplande steg gick mot bussen. Kvinnan gick då fram och gick armkrok med henne. Hon hjälpte damen att komma upp på bussen och de kramades som att de känt varandra flera år. Jag fick nästan tårar i ögonen. Att bara vara så medmänsklig. Att strunta i sitt ego ett tag för att hjälpa någon annan, det är sällan man ser det. Visst, det var inte världens mest ansträngade sak kvinnan gjorde, men man såg verkligen att damen blev uppriktigt glad. Jag blev också glad. Sånt där värmer.
Och det blev vist inte bara en liten notis. Men nu hör ni vilken mjukis jag är.
Kommentarer
Trackback
