Frida

Jag måst verkligen peppa mig själv till att inte sluta hoppas. Jag försöker att filtrera bort hennes ord. Försöker att bara lyssna på min bra sida. För jag vet själv att jag förändrats. Och om jag vet det själv så kommer hon att se det en dag också. Och om hon inte skulle se det, då måste jag se att jag en dag kommer göra någon väldigt lycklig, vill ju at det ska bli hon. Men blir det inte det så har jag i alla fall lärt mig något. Jag vet att jag är bra! Eller jag vet att jag KAN vara bra. Och kommer att vara det hädanefter.

5 stycken bra saker med mig själv just nu:
- Jag uppskattar de små sakerna i livet mycket bättre.
- Jag har kontroll över mig själv och gör inget dumt även om jag skulle må väldigt dåligt.
- Säger jag att jag ska göra något eller träffa någon så gör jag det.
- Jag har slutat med 3 dåliga saker.
- Jag har lättare att se andras behov före mina än vad jag hade förut.

Jag har säkert gjort så mycket dumma saker i mina dagar för att jag har låg självkänsla. Jag trodde att jag inte var bättre än så. För att var otrogen är inte bara ett slag mot sin partner, det är ett väldigt hårt slag mot sig själv.
Man trycker ner sig själv så långt som det bara går, ibland kanske man till och med tänker att man bra är en kropp, en kropp som är där för andras njutning. Då har man inte mycket värde i sina egna ögon.
Men jag är inte så vilsen längre! Jag vet att jag är älskad, jag vet att Annika älskar mig. Och det är det viktigaste av allt. Att Annika älskar mig och att jag älskar mig själv.
Jag älskar mig själv så pass mycket att jag vet till 100% att jag aldrig mer kommer göra något sånt mot mig själv igen, och i och med det, så kommer jag ju inte heller göra det mot någon annan heller.
Ibland får man bara en uppenbarelse, när det gått för långt, då vet man att det är nog, man öppnar liksom ögonen för sig själv igen, ögon som under lång tid varit stängda.
Det började ju redan när jag var tillsammans med Linn. Stängde nog mina ögon första gången då. Vandrade runt i konstant mörker utan att våga öppna dem igen och se på mig själv.
Jag måste titta på mig själv noga hädanefter. Ta en ordentlig titt i spegeln och se den verkliga personen, hon bakom masken. Hon som har så himla mycket kärlek att ge.
Hon som inte trampar på sig själv eller låter någon trampa på henne.
Jag vill inte bara göra allt för Annikas skull, nej detta är något långvarit, något jag gör för Mig, för att jag förtjänar att må bra. Jag förtjänar attt vara jag, och vara den bästa delen av mig själv. Hon som alla tycker så himla mycket om.
Ingen mer skugga för mig, inget skal, inga stängda ögon. Kasta sig ut i verkligheten och bara se den underbara världen. Finns så himla mycket jag gått miste om bara för jag gjort som jag gjort. Men jag är bara 21 år! Livet har knappt börjat.
Varje dag är en ny dag och en ny chans.
Jag ger mig själv en ny chans, hoppas att Annika också ska lyckas med det. För jag vill fara genom livet med henne. Vill kasta mig ut i det okända.
Min kärlek kan ingen hejda.

Jag älskar dig!

Att varje morgon vakna upp och inse att den där kyssen, eller kramen bara var ännu en dröm, det gör ont, i både själ och hjärta. Hoppas det kommer lösa sig. Vill inte vänta 20 år..

Jag kan i alla fall vara glad för de vänner jag har! Jenny som hämtade mig vid Birka i torsdags, gjorde mat åt mig och gav mig en sovplats. Uppskattades verkligen! 
Sen Sandra som hämtade mig här hemma i fredags. Körde hem mig till henne och fixade i ordning så jag fick ett varmt bad i deras massage-/bubbelbadkar. Det var så skönt att bara få slappna av!
Totte, Monika, Harriet och Jenny H som skickat sms och skrivit på FB.
I sånahär lägen är det underbart att man har vänner som stöttar och bryr sig!  Vänner som vet att jag gjort fel många gånger, men som kan se förbi det.

Tack.

Var en bild på Annika och J på facebook. Kändes som att jag skulle spy..
Tänker tankar om dem hela tiden.. Det gör så jävla ont! :(
Önskar att jag aldrig fått veta det. Om det inte ens var en stor grej så vore jag hellre lyckligt ovetande. För detta är inte en trevlig känsla. Att känna sig som en total nolla.
Men nu vet jag ju hur det känns..

Jag väntar, tiden är allt jag har.
Med mitt hjärta i din hand.

Nu blir det många inlägg idag. Men det kan inte hjälpas.

Have to try to break free
From the thoughts in my mind.
Use the time that I have,
I can't say goodbye,
Have to make it right.
Have to fight, cause I know
In the end it's worthwhile,
That the pain that I feel slowly fades away.
It will be alright.

I know, should realize
Time is precious, it is worthwhile.
Despite how I feel inside,
Have to trust it'll be all right.
Have to stand up to be stronger.

Nää.. jag kollade precis mitt konto. Har bara 330 kr kvar, och inte har jag köpt någon julklapp än förutom till Annika. Alla mina pengar den här månaden har i princip gått åt till henne.. Har försökt att vara gullig. Köpt en fin bok som hon kan skriva i när hon är i Afrika, beställde bilder till vår bok, åkt till Östersund två gånger, en för att överaska henne då jag också köpte två halsband till oss, teaterbiljetter.. Visst att det är materiella saker. Men jag kan inte direkt slita ut mitt hjärta och ge till henne. Kunde jag så skulle jag.
Men så här står jag nu i princip pank och med ett krossat hjärta. :(
Jag vill radera den senaste månaden. Ta bort allt som gör så himla ont.

Tror jag fått magkatarr igen på köpet också.. Det gör så himla ont i magen. Precis så som det kändes för några veckor sen..
Usch!

[Raderat..]

Känns som att det finns en del att se fram emot framöver. December kommer nog att susa iväg!
Först och främst är det den 13:e på lördag, det betyder att det är luciauppvisning i kyrkan, det blir nog att gå, Sandra skulle offra sig för min skull!
Den 19:e kommer Annika till Sundsvall!!!! Då blir det basketmatch med henne och hennes syster om hon vill följa med. Den dagen längtar jag jättemycket till! Är helt lyrisk redan nu. Hoppas på att få bjuda Annika på middag innan matchen också.
Den 22:a åker jag hem till min familj. Ska bli helt underbart. Var längesen jag var där ordentligt, sist blev det ju bara två dagar.
Livet känns rätt bra just nu. Även fast vissa delar av det hade kunnat vara bättre. Men det gäller att göra det bästa av situationen!
Idag hade vi första dagen av våra Retro-dagar på jobbet. Var jättekul att klä ut sig! Vet inte från vilket årtionde det skulle förreställa att jag kom från.. Men kul var det! Hade klänning!

Bland allt av efterlängtade dagar så finns det en dag jag INTE längtar till..
19:e januari!! Fy.

(Blev go-middag idag.)

Har precis varit ute och gått 40 minuter. Det behövdes verkligen! Först gick jag en runda, sen så gick jag till kyrkogården för jag tänkte besöka Iris grav för att kanske få lite klarhet och svar. Men jag kunde inte ens hitta graven. Jag vandrade bara runt i mörkret och den höga snön utan att hitta fram. Antar att det ändå var lite som något slags tecken. För nog är jag vilsen just nu. Har lite svårigheter att hitta min väg. För att hitta hennes grav krävs det lite tid, och i detta fall att det blir en ny och ljus dag. Kanske är det så med mig också. Jag måste ge allt lite tid, för tillslut finner man alltid det man sökt efter.
Ni kanske finner det konstigt att jämföra en grav med mitt liv, men jag ser mening i allt.

Den här låten säger i princip allt just nu, den säger vem jag är, eller rättare sagt vem jag var. Någon jag inte vill vara igen.

Where have I been? Lock me in again
I made you scream and shout because of doubt again
You wonder why I had to lie again
The truth is darling I'm afraid to love

I've cheated and I've lied, but I never really tried
So wait, don't go
I'm not leaving you no more
Close the door

I've found my light, but where is he tonight?
The wall before my heart falls apart tonight
Now he has left so I can't get no rest tonight
Tell me darling, ain't that love

I've cheated and I've lied, but I never really tried
You say you're done, that my actions made you numb like me

Oh, tell me darling, ain't that love?
I've cheated and I've lied, but I never really tried
You say you're done, that my actions made you numb like me

But now you're free, but lonely
Like me
I'm sorry

Hur börjar man om från noll? Om alla drömmar om framtiden helt plötsligt brunnit upp. De finns inte längre kvar. Då måste man börja om. Men hur? Hur hittar man en ny väg om den första verkligen var den väg man ville gå?

Vilken hemsk dag det var igår. Vaknade av att huvudet var helt tungt och kroppen ville inte riktigt hänga med. Så jag ringde till min chef.
Jag: Hej, jag kommer inte idag för jag mår så himla dåligt.
Hon: Ajdå.. du är den fjärde som ringer nu..
Jag: Jaha, oj. Men.. Ja jag kanske kan försöka komma senare. Kanske blir piggare sen.
Hon: Ja det vore jättebra.

Ja, sen fick jag jättedåligt samvete, så när vi hade lagt på skyndade jag mig att på 20 minuter, duscha, torka och platta håret, klä på mig, sminka mig, byta byxor en gång till, springa till bussen!
Så jag hann ju dit till strax innan 12. Och snacka om att jag fick massa beröm av Yvonne och Hariette att jag hade tagit mig dit fast att jag mådde dåligt. Så kände mig ju ändå stolt.
Men idag får jag sota för det. Mår inte så himla bra. Eller det var värre imorse. Nu har jag ju sovit 11 timmar. Så har fått vila upp mig ordentligt.
Idag har jag fått pengar för bostadsbidrag, så kanske ska lyxa till det med någon god middag. Det ä jag faktiskt värd!

Det var så sött när jag kom hem i tisdags. Då låg det en ask insedebrus på bordet med en lapp bredvid "Utifall att magkatarren kommer tillbaka =)" Så låg det en stor förpackning med Merci-choklad! Och på fruktfatet låg det ny frukt! Allt det hade jag fått av Sandra för att hon fått låna min lägenhet när jag var borta. Så himla sött!

Nej, nu ska jag nog diska lite och fixa mig själv lite grann. Sen måste jag skriva en lista på saker jag ska köpa imorgon. Tänkte köpa hårfärg och julklappar.

(Blir nog lite ljusare inslag i håret denna gång.)

Sitter hemma hos min familj nu. Mysigt värre! Igår så bakade vi pepparkakor och lussekatter. Så nu har jag att ta med mig hem så det blir lite fika på första advent.
Stockholmsvistelsen var förresten jättemysig den också. Hann med en massa! Och jag måste säga åt er alla att verkligen se filmen Twilight. Sjukt bra är den! Blev naturhistoriska och cosmonova också. Så nu är jag väldigt pank. Längtar till torsdag då jag får lite pengar igen! Skönt! Men då kommer ju det mesta gå till julklappar.. Men ska nog ha lite kvar så jag kan roa mig. Har letat fram lite kul saker som jag och Annika kan göra när hon kommer hem på lovet. Vill ha riktigt kul med henne innan hon åker iväg till Afrika. Nu är det riktigt nära faktiskt.. Känns helt overkligt att jag inte kommer kunna ha någon kontakt alls med henne på 2 ½ månad. Det är lång tid, 2 ½ månad är ungefär lika långt som ett helt sommarlov...
Nej nu ska jag inte tänka mer på det. Måste gå ut med hunden snart. Sen in till stan och kolla efter vinterskor!